Om dagen som gått

Jahopp, då var man hemma efter kvällens föreläsning i Helsingborg. Bra gick det, tror jag. Innan föreläsningen blev jag intervjuad av en kvinna från Helsingborgs Dagblad. Hon var trevlig att prata med. Hon ställde liksom inga frågor, så samtalet/intervjun blev annorlunda än andra intervjuer jag varit med om. Till slut sa hon "jag vet faktiskt inte vad jag skall göra av det här". Det kan man ju tolka både positivt och negativt. Spännande blir det i alla fall att se hur artikeln blir.

På slutet av föreläsningen frågade en av åhörarna om barn alltid vill lyckas, som jag brukar säga. Hon kände att bland eleverna hon mötte så kunde barn med diagnoser skylla på sin diagnos och så kände hon att hon blev mer irriterad på barnen som inte hade diagnos. Tyvärr hann vi inte prata mer än så kring hennes fråga för den var intressant. Om du som ställde frågan ikväll, läser min blogg så hör gärna av dig så vi får resonera mer kring din fråga. Den är relevant och intressant, tycker jag.

Sverige vann, förresten mot Holland på Råsunda i fotbollskvalet - det hörde jag i bilen på väg hem. Det var kul, tycker jag.

Nu - dags att sova.

Sov gott!

Hur gick det förresten med "Lovebombningen", jag vill gärna veta. Berätta jättegärna hur det gick idag!

Kommentarer

Anonym sa…
Hej!

Det där med lovebombing var en härlig idé. Än så länge så undrar Miss F varför jag är så trevlig och pratar så positivt. Det stämmer verkligen att jag gör det. Jag har fått ny energi från olika håll, dels genom Dig men även på ett föredrag igår som handlade om Flickor med ADHD. Att bara höra tjejen berätta om sitt liv och sina svårigheter var som att höra att det gällde Miss F. I slutet på föreläsningen gick hon igenom symptomen på ADHD hos tjejer. Jag kunde bocka av varenda en. Nu vet jag också varför hon inte fått hjälp till en diagnos innan.

Jag känner en oerhört stor stolthet att mitt barn med ADHD ändå verkligen gör sitt bästa. Hon gör det inte för min skull utan hon gör det för sin egen. Hon har en självinsikt i sin diagnos som jag tror få har, hon vill verkligen få all hjälp och hon är villig att pröva allt.

För att göra det enkelt för mig i vissa situationer när vi träffar människor som inte vet något om ADHD eller vill ta in kunskap om det, försöker jag ibland skylla en del av Miss F beteende på det. Då kan hon säga att "Mamma - Du kan inte skylla allt på ADHD". Nej det kan jag inte och det gör jag inte, men ibland så är det mycket enklare och jag blir inte så ifrågasatt av omgivningen.

Jag kommer fortsätta lovebombningen av Miss F.

Morgonen började katastrofalt,Miss F var sur, ledsen och arg på mig, hon skulle inte alls gå till skolan men efter en stund så stod vi och kramades och det blev en härlig stund i bilen på väg till skolan.

Hon har även kommit till insikt att det inte alltid blir bättre av att stanna hemma från skolan, att bråk och konflikter inte försvinner bara för att man inte går till skolan. De finns kvar när man kommer tillbaka, för klasskamraterna vill ju veta varför man varit hemma från skolan och när de inte förstår så är konflikten ett faktum igen. Så är det att ha ADHD. Tyvärr måste man gilla läget, för något botemedel finns inte, bara hjälpmedel.

Jag lovebombade även en trevlig kypare på vår lunchrestaurang igår. Han blev så generad att han kom av sig totalt och visste inte riktigt vad han skulle göra, så lovebomba inte bara barnen utan fortsätt med omgivningen också, för det känns så bra. Alla behöver vi höra något positivt varje dag.

Malene det är härligt att läsa din blogg och helt fantastiskt att prata med Dig. Jag riktigt längtar till nästa gång vi ses.

Ta en kopp kaffe och njut av höstsolen.

Gunilla
Hej Gunilla och tack så mycket för din "Lovebombing" av mig här på bloggen också. Jag blir så glad av att läsa hela ditt inlägg, allt du skriver och allt du upplever och som du säger så tror jag att man kan lovebomba alla och så startar man en positiv spiral bara så där. Vi ses på måndag igen!
Kram till dig och till Miss F!
Malene

Populära inlägg