Om att få med sig det viktigaste

Vi promenerar till skolan, Lillagubben och jag. Det blåser. Höstlöv yr upp i små minitornados runt våra fötter. Tio minuter tar promenaden. På tio minuter hinner man prata mycket. Om viktiga saker. Om livet. Om känslor. Om Livskunskap.

Jag frågar Lillagubben vad de pratar om på Livskunskapen. Han säger att han inte riktigt kommer ihåg, men att han tycker att det är ett roligt ämne. Jag frågar om de är helklass eller delade, om de är tjej-, och killgrupper. Lillagubben säger att det är olika. Jag är nyfiken på det där ämnet. Vad pratar de om? Hur känns det? Därför frågar jag Lillagubben igen vad de gör på livskunskapen.

Lillagubben svarar:

- Vi ritar en eller några stora cirklar på tavlan och så ritar vi små cirklar och sedan drar vi sträck mellan cirklarna!

Aha, tänker jag, nu har vi börjat närma oss det jag undrar över. Så ställer jag följdfrågan:

- Vad skriver ni i cirklarna?

- Det kommer jag inte ihåg!

Vi går vidare mot skolan jag och min Lillagubbe. Vinden fortsätter yra upp höstslöv runt våra fötter. Kan man ha det bättre än så här, undrar jag stilla för mig själv när jag lägger armen runt min sons axlar.

Kommentarer

Mamma Mia.. sa…
Nej det kan man nog inte!! Skönt när människor inser det stora i det lilla!!! DETTA kallar jag "egentid" tillsammans!!!
Ordet "egentid" är ett ord som jag har noll förståelse för och inte använder egentligen men nu passade det plötsligt in...med en lite modifierad betydelse :-)

Populära inlägg