En föreläsares mardröm...

I Malmö igår kväll hände det som inte får hända... Datorn tvärdog fem minuter in i föreläsningen. Hoppla, vad gör man då liksom? Jag har faktiskt varit med om samma sak en gång tidigare. Då var jag i Örebro och relativt ny och känslan var inte trevlig när datorn inte fungerade. Jag fick ta föreläsningen utan mina texter och bilder och det går ju också, men kanske inte lika bra eftersom min föreläsning är uppbyggd på att man också ska läsa saker, medan jag pratar.

Som tur var, igår, så fanns en vaktmästare på Folkets hus och han trollade fram en ny dator snabbare än jag hann säga "hjälp"...

Nu sitter jag på kontoret och läser kommentarer från föreläsningen i Falkenberg (några kommentarer från Malmö har inte hunnit trilla in ännu). En kommentar lyder så här;

"En mycket trevlig och givande föreläsning. Malene Larssen gav mycket av sig själv, en helt fantastisk person att lyssna på!!!!"

Mötet med er som lyssnar på mina föreläsningar och alla fina kommentarer som många av er som läser här på min blogg skickar till mig är så energigivande. Ibland känner jag mig väldigt egoistisk som gör detta, för jag får ju så mycket i mitt arbete.

Utan mitt arbete kring det som jag ser som det viktigaste i mitt liv - vet jag inte om jag hade orkat.

Så.

Jag vill nog bara säga;

Tack! och tacka min lyckliga stjärna för att vaktmästaren igår var så snabb och trevlig...