Några tips till fotbollstränarna i Sandviken (som stängde av 11-åringen)...
Vi har ju lätt för att klaga på saker, vi människor. Vi klagar på sådant som vi tycker INTE fungerar, som fotbollsklubben i Sandviken som stängde av en elvaårig pojke med diagnosen adhd - ett år från fotbollsspel (om du inte läst inlägget innan detta, gör gärna det innan du läser mer i den här texten så du får med dig allt från början).
Men istället för att klaga, kan man ju fundera på hur man skulle gjort/skall göra för att det här inte skall hända/inte skall hända så ofta och inte få så stora konsekvenser.
Här kommer därför några tips från mig, i all välmening, till fotbollsklubben i Sandviken (det finns nämligen lösningar):
Tips 1: Alla barn vill lyckas, ingen vill misslyckas.
Tips 2: När ett barn misslyckas är det inte fel på barnet - det är fel på hur vi runt barnet bemöter det.
Därför:
Backa bandet till innan den elvaåriga killen fick sitt raseriutbrott. Då kanske ni tänker "ja, men han får ju raseriutbrott så himla ofta och han har varit på de andra killarna, etc, etc". Strunt i de andra gångerna fokusera på den här gången, gången som fick er att ta detta hysteriskt, knasiga och kränkande beslut. Vad hände innan? Vem sa vad? Fanns det saker som påverkade i negativ riktning?
Förmodligen kommer ni att hitta något som satte fart på spiralen och hittade ni inte det så fråga elvaåringen själv. "Vad hände innan allt det jobbiga började?", "hade vi kunnat göra något så det inte hade behövt bli så jobbigt", "hur skulle vi gjort istället"?
Inget dömande, ingen ilska, inga svar.
Ställ frågan till killen och det efter att allt lugnat ner sig.
Ha med i bakhuvudet att killen vill lyckas, han vill göra rätt - det är bara så svårt för honom att göra det ibland - därför att han har en funktionsnedsättning som innebär att han måste bli bemött på ett annat sätt än de flesta andra killarna i klubben.
Fråga killen hur han tycker att ni ska lösa det så att han inte hamnar i en "argspiral" igen och fråga honom vad ni skall göra om det ändå blir så någon gång framöver.
Kanske säger han att han blir arg för saker som låter väldigt konstigt för er ledare. Nåväl, det är det som är en del av hans funktionsnedsättning - att han inte reagerar och tolkar saker så som övriga 95% av befolkningen.
Lyssna på honom, försök förstå honom, döm honom inte och läs på om vad adhd egentligen handlar om.
Då behöver det här inte hända igen, för
Alla barn vill lyckas, inget barn vill misslyckas.
Det gäller även, eller kanske framförallt den här elvaåriga killen som just nu är portad från fotbollsträningen i 365 dagar.
Men istället för att klaga, kan man ju fundera på hur man skulle gjort/skall göra för att det här inte skall hända/inte skall hända så ofta och inte få så stora konsekvenser.
Här kommer därför några tips från mig, i all välmening, till fotbollsklubben i Sandviken (det finns nämligen lösningar):
Tips 1: Alla barn vill lyckas, ingen vill misslyckas.
Tips 2: När ett barn misslyckas är det inte fel på barnet - det är fel på hur vi runt barnet bemöter det.
Därför:
Backa bandet till innan den elvaåriga killen fick sitt raseriutbrott. Då kanske ni tänker "ja, men han får ju raseriutbrott så himla ofta och han har varit på de andra killarna, etc, etc". Strunt i de andra gångerna fokusera på den här gången, gången som fick er att ta detta hysteriskt, knasiga och kränkande beslut. Vad hände innan? Vem sa vad? Fanns det saker som påverkade i negativ riktning?
Förmodligen kommer ni att hitta något som satte fart på spiralen och hittade ni inte det så fråga elvaåringen själv. "Vad hände innan allt det jobbiga började?", "hade vi kunnat göra något så det inte hade behövt bli så jobbigt", "hur skulle vi gjort istället"?
Inget dömande, ingen ilska, inga svar.
Ställ frågan till killen och det efter att allt lugnat ner sig.
Ha med i bakhuvudet att killen vill lyckas, han vill göra rätt - det är bara så svårt för honom att göra det ibland - därför att han har en funktionsnedsättning som innebär att han måste bli bemött på ett annat sätt än de flesta andra killarna i klubben.
Fråga killen hur han tycker att ni ska lösa det så att han inte hamnar i en "argspiral" igen och fråga honom vad ni skall göra om det ändå blir så någon gång framöver.
Kanske säger han att han blir arg för saker som låter väldigt konstigt för er ledare. Nåväl, det är det som är en del av hans funktionsnedsättning - att han inte reagerar och tolkar saker så som övriga 95% av befolkningen.
Lyssna på honom, försök förstå honom, döm honom inte och läs på om vad adhd egentligen handlar om.
Då behöver det här inte hända igen, för
Alla barn vill lyckas, inget barn vill misslyckas.
Det gäller även, eller kanske framförallt den här elvaåriga killen som just nu är portad från fotbollsträningen i 365 dagar.
Kommentarer
Usch och fy hur vuxna kan ställa till det.
Alla borde läsa boken "Explosiva barn" av Ross W Greene. Då fattar man vad det handlar om. Hur fel man många gånger gör och hur lätt man kan rätta till hur man gör, säger och beter sig mot barnen.
Jag har läst, gråtit, bett sonen om ursäkt för hur fel jag haft och gör nu om och gör rätt. Hans AdHd diagnos och svårigheter/lättheter finns kvar men jag/vi gör det inte värre iaf.
Kram Carina