Stress och utmattning

Jag skrev lite om stess utifrån forskning kring människor med aspergers kontra stress igår. Idag tänkte jag, med hjälp av boken "Stress och utmattningsproblem" av Niclas Almén",  fortsätta på den linjen lite...

Vad är stress egentligen?
Enkelt förklarat är stress en funktion av att de faktiska och upplevda resurserna hos individen och i omgivningen är lägre än de faktiska och upplevda kraven hos individen och i omgivningen. Om man vill reducera stress finns det två alternativ: att reducera kraven eller öka resurserna.

Efter flera år av obalans mellan krav och resurser kan man hamna i stressrelaterade symtom. Tidiga tecken på detta kan vara huvudvärk, magont, insomningsvårigheter och irritabilitet. Man har genom forskning visat att symtom/sjukdomar som tinnitus, astma, diabetes och kronisk värk förvärras av stress.

När stressen slår ut inividen och utmattningen är ett faktum händer följande med individen;
De kognitiva funktionerna, så som koncentration, arbetsminne, förmåga att tolka intryck, organisera tankar och fatta beslut försämras mer eller mindre.
Trötthet i form av utmattning som gör att minsta lilla känns jobbigt och sömnbehovet verkar omättligt.
Depressivitet som innebär nedstämdhet, låggradigt initiativtagande, passivitet och nedvärderande av sig själv, bland annat.
Ångest. Fysiskt och psykiskt spänningstillstånd som kan bestå av allt från oro och ängslan till panikångest.
Smärta och värk.
Sömnstörningar.
Överkänslighet mot stimuli så som ljud och ljus.

När man jämför stress och stressrelaterade sjukdomar/utmattningsproblem med npf-svårigheter så kan man nästan börja fundera över vad som kom först, hönan eller ägget. Människor med npf-svårigheter bär ofta på många av ovanstånede punkter. Dels har man, sedan födseln svårigheter som i mångt och mycke påminnner om dem som finns i kriterierna för utbrändhet/utmattning och sedan, som om det inte vore nog, så blir man ytterligare utbränd/utmattad på grund av att kraven som ställs på dig som individ är högre än dem som du kan nå upp till. Dubbelcocktail på något sätt, om ni förstår hur jag menar.

Sedan undrar folk varför människor med npf inte bara kan skärpa sig...

Vad vi behöver göra för att underlätta för människor med npf? Anpassa kraven, sluta stirra på svårigheterna och lyfta lättheterna hos varje individ!

(Var vi som är föräldrar till barn med npf befinner oss i spiralen är en helt annan historia, men ganska lik den som våra barn genomlider. Kanske återkommer jag till den så småningom).

Kommentarer

Cecilia S sa…
Ja, varför kan vi/jag inte bara skärpa mig. Det verkar ju vara så lätt för alla andra. Eller?
Bra att du skriver om hur det kan vara.

Cilla♥
Om det ändå vore så lätt, som somliga tror att det är, Cilla...
Jag fick en kommentar på detta inlägg via en Facebooksida av en mamma. Jag tycker mammans kommentar förtydligar det jag skriver, så jag lägger ut den här också:

Jag har just läst ditt inlägg om Stress och npf. Jag har en dotter som har add och jag har en man som varit utbränd. Vi har lärt oss att många av de verktyg han fick av vården för att kunna återgå till sitt arbete efter 3 1/2 års sjukskrivning är mycket bra verktyg även för vår dotter. I grund och botten försöker vi minska stressen så mycket som möjligt och hitta bra och enkla förhållningssätt för att kunna hantera stress. Jag har upplevt (utifrån den kunskap jag har med familjen och så) att dottern är stresskänslig. Dvs först kom add:n och som en symptom av add:n är hon extremt känslig för stress. Ju mer utvilad hon är och ju bättre hon mår rent generellt (känner att hon lyckas osv) ju mer stress tål hon, och dåliga dagar tål hon inget alls. Men i alla fall mitt tips är att läas på om stresshantering just för utmattade/utbrända och använda sig av dessa råd och tips
Krångelmaja sa…
Jag kunde inte ha hittat ett mer passande inlägg just nu... :)
Gun sa…
Gun
Så sant som det är sagt/skrivet. Beskrivningen av stress och stressrelaterade prob. både psykiskt och fysiskt som uppkommer i o m detta, när det sen är med från början (medfött) blir det ju så mkt värre, etc!
Ge, bloggläsare.
Anki sa…
Så sant, så sant! Tack för en mycket bra blogg!
Kram, Anki
Yris sa…
Underbart skrivet som vanligt vännen.

Jag lägger in den på min privata sida!

Kramar
elin sa…
En sak jag har tänkt på är att nu som vuxen känner jag igen mig i föräldrars situation, liknande tankar och ångest kan jag få för att jag inte vet hur jag bäst kan hjälpa mig själv.Det är som om jag är förälder till mig själv.

Elin (en annan nu vuxen Mika)

Populära inlägg