Om en mamma som inte kunde somna och vikten av vila
Igår kväll hann jag precis somna innan Dottern väckte mig och berättade att hon kände ångest inför att vara här i Geilo. Nytt och okänt skapar oro och ibland ångest hos oss alla, men för vissa ska det mindre till för att dra igång ångestkänslor i kroppen. Jag gjorde som jag brukar, pratade med Dottern om vad som kändes jobbigt och varför det kändes jobbigt. Jag berättade att vår hjärna är programmerad, sedan urminnes tider, på att reagera på nya saker, bli rädd för okända saker. Det är en av anledningarna till att mänskligheten överlevt. Jag pratade på där, förklarade och plockade bort ångesten bit för bit, tror jag - för efter tio minuter kunde jag höra dotterns sovande andetag bredvid mig.
Då var det så dags för mig att somna om... En timme tog det nog, men så småningom hade jag lyckats övertala min egen hjärna att koppla ner och koppla av.
I morse var det tvärtstopp för Dottern och skidåkning. Med tiden har jag lärt mig att inte hetsa upp mig över det utan tänka så som Dottern sa också.
- Ibland behöver jag vila upp mig för att inte bryta ihop, precis som jag behöver göra när jag går i skolan.
Därför hade Dottern en vilodag idag, medan vi andra rände upp och ner för Geilofjället. Jag har också slutat ha dåligt samvete för att min dotter inte får uppleva och göra samma sak som hennes syskon och kusiner. För de andra barnen fungerar det på ett sätt. För henne fungerar det på ett annat sätt. När man accepterar och faktiskt kan tillåta sig att njuta ändå, så mår alla bra.
Imorgon skall det snöa. Får se om det är någon som behöver en vilodag då. Kanske jag...
Åktband som går upp kan man försöka ta sig ner på - om man orkar... |
Idag var det ingen blå himmel över Geilo, men väldigt vackert, var det. |
Då var det så dags för mig att somna om... En timme tog det nog, men så småningom hade jag lyckats övertala min egen hjärna att koppla ner och koppla av.
I morse var det tvärtstopp för Dottern och skidåkning. Med tiden har jag lärt mig att inte hetsa upp mig över det utan tänka så som Dottern sa också.
- Ibland behöver jag vila upp mig för att inte bryta ihop, precis som jag behöver göra när jag går i skolan.
Därför hade Dottern en vilodag idag, medan vi andra rände upp och ner för Geilofjället. Jag har också slutat ha dåligt samvete för att min dotter inte får uppleva och göra samma sak som hennes syskon och kusiner. För de andra barnen fungerar det på ett sätt. För henne fungerar det på ett annat sätt. När man accepterar och faktiskt kan tillåta sig att njuta ändå, så mår alla bra.
Imorgon skall det snöa. Får se om det är någon som behöver en vilodag då. Kanske jag...
Kommentarer