Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2012

Hur skall man göra det bättre då?

Vi är många som ser och upplever att ett flertal barn med npf-svårigheter inte mår bra, inte kommer iväg till skolan. Vi har lätt för att se vad som är fel. Svårare är det att se vad som bör göras. Därför tänkte jag, i dagens inlägg, skriva om vad jag ser behöver göras för att förbättra för barn som alldeles för ofta får packa ner "ytterligare ett misslyckande i sin ryggsäck av livserfarenheter".


I en rapport från Skolverket som kom 2010 står det bland annat så här:


"Skolans arbetsmiljö kan i sig motverka eller bidra till att frånvaro uppstår. Undervisningen måste utformas så att den passar elevernas skilda behov.6 Intervjuerna både med eleverna och med skolföreträdarna visar att ströfrånva- ron är störst vid lektioner i idrott och hälsa. I alla intervjuer – med skolföreträdare, förvaltningar och elever med egna erfarenheter av frånvaro – återkommer bemötandet från lärare och annan skolpersonal som den enskilt viktigaste faktorn för att undvika frånvaro eller få tillbaka e…

Alldeles för många barn med npf mår dåligt

Victoria  och Munderbar skriver om barnen som inte kommer iväg till skolan. Det är många barn och ungdomar det handlar om. Kanske inte så många på varje skola i Sverige, eller i varje klass, men om man skulle räkna ihop alla som stannar hemma i kortare eller längre perioder så skulle det bli en stor grupp. Min dotter är ett sådant barn. Hon ligger i sängen idag. Precis som igår och som i förrgår. Vi lägger gärna skulden för att barnet inte kommer iväg - på barnet och på dess föräldrar.

Skulden, eller bättre ordval kanske, orsaken ligger alltid utanför barnet. Trots det är det barnet som känner skuld och som alldeles för ofta får ta skulden för sitt "misslyckande".

Varför min dotter inte kommer iväg beror på många saker och några av dem är för känsliga för att tas upp här.

Men skulden är inte hennes att bära.

Inte heller är skulden, de andra barnens i andra hem i landet, som inte heller kommer iväg till skolan. Fast man tror gärna det. Det blir gärna så. När man är ensam, d…

Om du är en av dem...

Om du är en av dem som tror att det är roligt att ha ett barn som aldrig vaknar en vardagsmorgon utan att ha ont någonstans, utan att känna att livet är pyton...

Om du är en av dem som tror att det är skönt att få en diagnos på sitt barn för att kunna "skylla på det"...

Om du är en av dem som tror att det bara är att "skärpa till sig" så fixar även människor som min dotter vardagen som alla andra...

Om du är en av dem som tror att vi inte gör vårt bästa bara för att så mycket är svårt...

Då vill jag bara säga...

Det är en sorg att se sitt barn ha så mycket svårigheter och inte kunna hjälpa henne. Det är så svårt att acceptera allt det svåra, fast jag försöker. Det är så jobbigt att alltid göra mer än mitt bästa, men ändå aldrig känna att det är tillräckligt....

Lust att skriva?

Ibland får sångerskor, som Loreen, sångförbud av sin läkare. Jag undrar om "skriverskor" kan få "skrivförbud" - i så fall ger jag mig själv det idag. Idag tar jag ner skylten, återkommer när lusten att skriva faller på igen. Tills dess kan du fundera över vad du skall göra för att vara dig själv, med allt vad det innebär av positiva och negativa tankar - och känna att du duger precis som du är?

Må bra genom ekvation

Det finns en ekvation, som kan användas till mycket och som förklarar mycket. Den är enkel och lätt att bära med sig. Den kan ge förklaring till mycket..


När du lever ett liv där det som förväntas av dig och kraven på dig är ungefär de samma som du har förmåga till blir din vardag ganska trevlig att leva. Siffran blir 1 utgifter och inkomster är konstant på ett sätt som gör att det är lätt att finna balans i vardagen.




Om du däremot lever ett liv där förväntningarna på dig och kraven på dig (i skolan, på ditt arbete, hemma) är högre än vad du har förmåga till/upplever att din förmåga klarar av så hamnar du i en situation som ständigt känns stressande. Inte för att du vill, men för att du blir tvingad av saker som finns utanför din kontroll. Vad man kan göra för att få ekvationen att hamna på ett är;

1 Öka förmågan/tron på förmågan så den väger upp till kraven.
2 Sänka kraven på just de delar där förmågan saknas.

När man inte kan höja förmåga i sig själv, så måste omgivningen sänka krav…

Grundskolan - och sedan då?

Vi är inne i de sista skälvande veckorna av detta skolåret. Det är Dotterns sista veckor i den svenska grundskolan. Det var fruktansvärt några år. Sedan blev det bättre, när människor runt vår familj, runt Dottern förstod att det inte var vårt eller Dotterns "fel" att hon blev utsatt, att hon blev mobbad, att hon inte fixade skolan, att hon så ofta kom försent - om hon kom över huvud taget...

Det blev bättre. Det blev aldrig helt bra, men det var bättre ibland.

Hur han det bli helt bra utan att man får en självklar plats i en grupp, eller bland en eller ett par kompisar? Stundtals har det varit bra. Stundtals har mycket fungerat, även om jag aldrig har upplevt samma självklarhet hos min dotter som jag ser hos Lillagubben, eller de två större syskonen - varje dag.

Det är nog därför jag blir så provocerad över dem som påstår att npf-svårigheter inte är en funktionsnedsättning, som rycker lite på axlarna och säger "det är ett personlighetsdrag eller något och det är aaaaa…

Den reducerade såsen - diagnosen

Igår skrev jag om utvecklingssamtal och fick många svar på det. Några här på bloggen, fler på facebooksidor och på min mejl. Övervägande av er som hörde av er pekade på det viktiga i att inte ta upp det som är negativt på utvecklingssamtalet när det gäller yngre barn med diagnoser. Att fokusera och höja det barnet har lätt för och det som kan stärka självkänslan. Att ta upp det svåra, måste man naturligtvis också göra, men visst finns det bättre tillfällen för det, som vid elevvårdskonferenser eller telefonsamtal, mejlkontakt mellan föräldrar och skolan.

När man kokar ner soppan till en tjock, tjock och välsmakande (läs välfungerande) "sås" så är det nog så att så länge man inte står på samma plattform, med liknande förståelse för barnets svårigheter (föräldrar, lärare, socialtjänstemän, fritidsledare osv) kan man ha hur goda intentioner som helst att hjälpa barnet - men man kommer aldrig att lyckas ändå.

Därför är det så viktig med utredningen, med diagnosen för att hjälpa …

Om utvecklingssamtal

Jag var på utvecklingssamtal igår. Samtalet gällde Lillagubben och hans skolsituation.

Jag har varit både pedagog och förälder i sådana samtal. Jag har diskuterat både svåra och lätta skolsituationer kring barn och kan konstatera att det är en himla mycket lättare situation för alla parter när eleven det handlar om - har lätt för skolan, skolarbetet och sociala situationer.

Igår satt jag, fröken och Lillagubben och mööööös.

- Allt går jättebra, sa fröken och log stort mot mig och Lillagubben.

Vi log tillbaka.

- Alla nationella proven gick jättebra, sa fröken och log stort igen, då hon tittade upp från pappret med alla siffror.

Jag och Lillagubben log tillbaka.

- Du har många kompisar och är inte med och retar något, det är jättebra, sa fröken och fortsatte sitt breda leende.

Jag och Lillagubben bredde på vårt leende tillbaka till fröken.

Så där höll vi på en halvtimme innan jag och min son tog fröken i hand och tackade för oss.

- Tack för idag, sa fröken och log tillbaka.

Jag och Lill…

Egentligen är det otroligt!

Ja, egentligen är det faktiskt otroligt, rent fantastiskt att vi kommit så långt som vi kommit i förståelsen kring människor med funktionsnedsättningar i det neuropsykiatriska området.

Jag menar, tänk bara...

På åttiotalet var det de kylskåpskalla mödrarnas skuld att de fick barn som "utvecklade" autism. Mammorna kunde inte knyta an till sina barn och därmed "gav de sina barn autism.

Anknytningsteorin är fortfarande högst modern. Själv var jag på en föreläsning hela dagen igår. Fullt med blivande och nuvarande kbt-terapeuter som fick höra allt och lite till om teorin som i mycket genomsyrar terapimetoden, för att sedan använda den i sitt arbete.

Anknytningsteorin går i stora drag ut på tanken att vi människor har tre grundsätt att knyta an till våra barn. Anknytningsgrupperna kallas för A, B och C. Är du en B-mamma så har du ett "bra" anknytningsmönster. Du möter ditt barn med inkänning och med respons bland annat. Om du är en A-mamma så är du inte lika bra, d…

Hur pratar man med syskonen?

Lillagubben tycker att han har världens bästa storasyster. Det hon inte vet - är inte värt att veta. Att hon har add och atypisk autism, som gör livet svårt ibland, har inget med saken att göra. Men när jag och maken diskuterar saker här hemma eller när jag pratar med någon i telefon som rör henne och han råkar höra samtalet så förstår han, men ändå inte.

- Vad är add och adhd och varför har man det?

Igår åt jag och Lillagubben lunch med en kompis till Lillagubben. Vi pratade om lägret som hans storasyster var på under långhelgen. Han vill så gärna också få åka på läger. Han längtar efter sin storasyster när hon är borta.

Så vad säger man då, när Lillagubben och hans kompis undrar vad adhd och add är för något? Hur berättar man om svårigheterna utan att åhörarna tolkar det som att tjejen vi pratar om är "dålig" på något sätt, för det är hon ju inte...

Jag brukar lösa det så att jag berättar vad som varit svårt för min dotter, men jag berättar också vad som är lätt för henne,…

Om journalister och de meningslösa frågorna

Jag tänker fortfarande på Debatt. Nu ett par dagar efter programmet funderar jag över den meningslösa diskussionen och om den fullkomliga okunskapen om vad människor med adhd och liknande diagnoser behöver  kämpa med.

Som när David Eberhard i Eftersnack (jag vill verkligen inte vara dum mot någon speciell, men måste nämna detta för att göra det mer begripligt för er som läser), skakar på huvudet och beklagar om någon blir utsatt för att man är annorlunda, har en npf-diagnos, när jag förklarar att det är så. Jag blir förvånad att han inte känner till detta, han som jobbar med människor i utanförskap. Jag ser så mycket kamp här på min blogg, på facebook, via mejl, telefonsamtal och efter föreläsningar som jag håller i. Kanske ser man det inte för att man inte är "i" det?

Jag tänker på hur, skådespelerskan som säger sig kunna så mycket om barn för att hon ofta vikarierar på skolor när hon inte får skådespelarjobb, har fått sprida ut sig i Debatt och berätta om att "alla ha…

När är man funktionsnedsatt?

Jag tycker det är lite intressant att fundera lite mer på vad som sas och vad som inte sas på Debatt häromdagen. Reportern på Eftersnack undrade om adhd är en funktionsnedsättning - och jag tänker; har vi inte kommit längre än att vi skall diskutera en sådan basal och enkel sak?

Jag letade efter det exakta ordet för vad man menar är en funktionsnedsättning och hittade på kommunals sida detta;

"Med handikapp menas förlust eller begränsning av möjligheterna att delta i samhällslivet på samma villkor som andra och handikapp beskriver alltså mötet mellan människor med funktionsnedsättning och deras omgivning".


Det är en bra beskrivning och stämmer med den vi utgick ifrån på Svenska handikappidrottsförbundet på den tiden jag jobbade i den organisationen. Den visar också hur svårt det kan bli när man har en funtionsnedsättning som inte är synlig som ett ryggmärgsbråck eller en cp-skada är.

Vem kan egentligen veta om personen med svårigheter inom det neuropsykiatriska området bara ä…

Debatt

För er som inte sett Eftersnack som spelades in efter Debatt igår, här kan ni se det. Efter ungefär halva tiden kommer adhd-debatten.

Jag hann inte prata klart i Debatt!

Jag var ju en av dem som deltog i Debatt igår när man tog upp adhd efter att Socialstyrelsen i förra veckan kom ut med en rapport som visar att fler barn födda i slutet av året än de som är födda tidigt på året - får en adhd debatt. Detta fick många "förståsigpåsar" bland annat Expressens Ledarsida att skriva om ämnet, utan att veta något om det...

Jag var den sista som hann komma till tals i programmet. När jag väl fått ordet kom vinjetten efter en liten kort stund. Jag hann inte prata klart om det jag ville ha sagt i rutan, därför tar jag min blogg i anspråk och pratar klart. Det jag skulle ha sagt i programmet, kommer här och nu istället:

Adhd är en funktionsnedsättning, det innebär att man har så svårt med vardagen att man inte får den att fungera. Det är INTE lika med att man är lite "rörig", att man har sovit dåligt, att man inte har gjort läxan, att man blir arg ibland. De här bitarna kan också finnas med, men man har så mycket mer svårigheter än vad ni (skå…

Hip hip hurra!

Og... Gratulerar med dagen, säger jag till min norska pappa, mina norska släktingar och ni norska bloggläsare! Lite senare idag ska jag till Svt för att delta på "Debatt" som sänds efter nio på ettan eller tvåan ikväll. Och även om du inte är norrman så hoppas jag att du har en skön, ledig dag idag!

Att få en diagnos

Den häftiga debatt som blossat upp kring adhd, om funktionsnedsättningen (eller sjukdomen, som Expressen skriver, eftersom de förmodligen inte vet bättre), om den finns, om vi föräldrar, skolan, läkare, läkemedelsföretag på något slags konspiratoriskt sätt går samman för att sätta en diagnos på ett barn som inte kan försvara sig - för att vi har en annan agenda. Typ, läkemedelsbolagen för att de tjänar pengar på medicinen (det ligger nog en viss sanning i det), att skolan och föräldrarna gör det för att slippa ta ansvar för problemet - lägga det i knät på barnen och läkarna för att... för att de tycker det är kul...?

Jag blir så väldans trött av alla troll som sticker upp sitt tryne för att få vara med i debatten, för att kasta lite fotogen på elden, sparka på dem som redan ligger ner - när de egentligen bara har tyckande med sig och inte ett spår av kunskap. Jag tänkte idag ge min personliga erfarenhet, känslor och tankar kring när min dotter äntligen fick diagnosen efter lång kamp …

Expressen och Scientologerna del 2

För er som inte läste min blogg igår, rekomenderar jag att först läsa gårdagens inlägg innan ni tar er an dagens inlägg. Jag fortsätter nämligen idag att vrida och kika lite på fredagens Ledare på Expressen som ju vinklar adhd-frågan så att man kan luras att tro att vi endera trillat 20 år tillbaka i tiden när det gäller kunskap och förståelse kring funktionsnedsättningen (ja, det är ingen sjukdom, Expressen...) eller att Expressens Ledarredaktion blivit insprierade av Scientologerna. Välj vilket du tror passar, det är antingen pest eller kolera...

Ledarskribenten skriver följande " Det är ett oroande uttalande. Föräldrars lättnad över att ha fått den diagnos på sitt barn som de efterfrågar är ju inet kvitto på att den är korrekt. Det är bara ett kvitto på att alla inblandade vuxna är överens om att det är något fel på barnen."

Alltså, käre Ledarredaktionen. Det finns, mig veterligen INGEN förälder som VILL att det skall vara "något fel" på deras barn. När man gör …

Expressen och scientologerna?

Jag är journalist och jag vet att man måste vinkla och man måste "dra på" för att få lösnummer att sälja. Men att göra det på bekostnad av en hel grupp människor som kämpar dagligen för att få livet att fungera, för en hel grupp människor som har en funktionsnedsättning?

Expressens ledarredaktion tog i fredags heder och ära av funktionsnedsättningen adhd. Varför, kanske du undrar? Svaret är nog så enkelt att mann inte har tillräckligt med kunskap.
Eftersom Expressens ledarredation har så fullständigt brist på kunskap när det gälller funktionsnedsättningen adhd så tänkte jag titta närmare på vad man egentligen skrev i fredags och förklara lite närmare vad man egentligen gör. Läs artikeln här först om du vill.

Hela ledaren bygger på forskarrapporten om att barn som är födda sent på året oftare får en adhd-diagnos. Man skriver, som ju många medier innan dem skrivit, att barnen löper en 34 procent STÖRRE RISK att få en adhd-diagnos. - Genom att använda de ordvalet har man tydl…

Typiskt!

Just idag hade jag ett väldigt viktigt inlägg att skriva. Just idag kraschade min he dator. Typiskt, men sånt är livet, eller hur. Det blir inte alltid som man tänkt sig... Hoppas på att få återkomma från datorn imorgon. (skrivet från mobilen),

34 procent större risk!

Kan inte lämna undersökningen helt från igår. Måste ta denna lilla krumbukt också...

"Barn som är födda sent på året löper 34 procent större risk att få en adhd diagnos än dem som är födda tidigt på året!!!!!"

Så stod det i tidningen igår och därför sades samma sak på radio och på tv igår. Herregud, barn som är födda sent på året riskerar att få en adhd-diagnos!!!!

Precis som om siffran för januaribarnen är mall och riktigt...

Vänd på kakan.

Barn som är födda i januari löper 34 procent större risk att missas och inte få en utredning som talar om vad de har svårt för...!!!

Hur kändes det?

Vad är sant och vad är falsk? Vad är rätt och vad är fel?

Det viktiga är väl att barn som har svårt får rätt hjälp! Eller? Har jag missat något?

Ingen såg min dotter...

I gårdagens SvD finns en lång och bra artikel ("Vem ser den tysta flickan?") om de tysta barnen. Svenny Kopp och Björn Kadesjö är intervjuade och förhoppningsvis sprider de kunskap som människor läser och tar till sig.

Vem ser den tysta flickan? Ingen så länge man inte vet vad man skall leta efter, men om du har en elev i din klass (kan vara pojke också) som inte riktigt hänger med, som har svårt att fokusera på sitt arbete, som känns lite utanför och udde, så kanske du behöver lägga mer tid på henne. Kanske behöver hon eller han en utredning för att ni och eleven ska få reda på exakt vilka svårigheter eleven har och vad man bör göra för eleven för att även hon skall få trivas i skolan - och lyckas.

Kanske är det precis som för många barn med adhd utan hyperaktivitet (add) att man inte vill visa att man inte förstår så det ser ut som om man jobbar, fast man inte förstår något av vad man skall göra. Så går det flera år med ständiga misslyckanden, som sänker självkänslan tills…

P4-Extra idag

Här kan du lyssna på inslaget i P4-Extra idag som handlade om Socialstyrelsens rapport att barn födda i slutet av året oftare får en adhd diagnos än barn som är födda tidigare på året.
Gå in på den här länken så får du höra intervjun med Björn Kadersjö. Efter honom kommer intervjun mig mig. Här kommer förresten en bild från radio/tv-huset i Göteborg som var så mycket finare än det gamla...

P4-extra tar upp adhd idag

Lyssna på P4-Extra idag då de skall diskuteras forskarrapporten om att barn som föds sent på året löper större risk att få en adhd-diagnos. Jag sitter i studion i radiohuset idag.

Adhd vanligare hos decemberbarn

Dagens Aftonbladet har en artikel som handlar om att barn födda sent på året, löper större "risk" att få en adhd-diagnos än barn (och då gäller detta framförallt pojkar) som är födda tidigt på året. Inget nytt under solen - det här har det skrivit om tidigare, men det är intressant ändå. Orsakerna till varför det blir så och vad man skall göra åt det är viktiga frågor att få svar på.

Det är bra att Aftonbladet skriver en artikel om adhd och forskningen om funktionsnedsättningen. Att man intervjuar Björn Kadersjö är bra. Men det är också ett problem att man skriver en sådan här artikel om adhd.

Varför?

Jo, för att man genom att skriva som man gör, osynligt och subtilt ifrågasättande och på ett sätt, informerar om att för många barn därmed får adhd-diagnos. Att det är ett problem och att frågor kring varför barn födda sent på året, oftare får en adhd-diagnos är viktigt att ta upp och beskriva. Vad forskarna tror om varför det ser ut som det gör är också viktigt att belysa -…

Vet du en skola...

...som skulle ha glädje av en föreläsning med fokus på förhållningssätt, bemötande och förståelse kring barn med npf-svårigheter? Då får du gärna sprida den här sidan. Dela den på facebook eller skriv ut den och dela ut den på din skola eller ditt barn skola. Tack!



Vara sig själv

Ibland kan man få intrycket av att man försöker göra om människor med npf till "RIKTIGA MÄNNISKOR", sådana som majoritetsmänskligheten tycker att man bör vara, så att man liksom passar bättre in till övriga människor. Det kan jag bli rätt irriterad på.

Däremot måste någon som tycker att livet är svårt och tungt få möjlighet till hjälp att hitta lösningar, förenklingar och strategier så att han/hon kan leva sitt liv så fullödigt som möjligt.. Det är något helt annat.
 Om man har fullt upp med att skyffla undan all gyttja som trillar på hela tiden - utan att hinna med ändå, så får man aldrig chansen att vara sig själv, i sig själv. Man får aldrig lysa och visa vem man är. Man blir tolkad som någon som inte har förmågor - fast man har - om man hittar lösningar på "gyttjehelvetet". Då och först då kan man använda sig av sina förmågor.


Men om man får det stöd man är i behov av och som man har rätt till kan man få tillgång till allt som är "sig själv" oc…

Acceptans och tolerans

Jag sitter här vid mitt köksbord och dricker sista resterna av morgonteet. Barnen cyklade precis iväg till skolan och jag har en ro i kroppen som kommer automatiskt när morgonen gått bra. Dottern har sedan någon månad fått prova en tablett som minskar ångest. Vi kallar den för "modighetstabletten" till vardags för det är det den gör för henne. Hon vågar mer och hon har därför lättare för att göra saker. Förr när jag levde i min "normalbubbla" tänkte jag att psykoformaka veeeerkligen inte var något som jag någon gång skulle använda mig av. Nu vet jag att medicin är bra, all medicin är bra, som hjälper människor att må bättre och som hjälper till att göra vardagen lättare.


Jag har blivit klokare med åren. Förmodligen är det inte bara åldern som gjort det. Mest har det nog med min dotters svårigheter att göra, tror jag. Jag har blivit ödmjukare med åren. Samma orsaker där, antar jag. Kanske viktigast av allt är att jag kommit att acceptera och försonas med det som gör…

Om olika syn på olika funktionsnedsättningar

Igår var jag och Maken på Hornbach. Vi träffade en bekant till mig som jag känner sedan 20 år då jag jobbade på Göteborgs Handikappidrottsförbund. Mannen var på den tiden aktiv simmare, numera är han jurist, jobbar inom politiken och har flera förtroendeuppdrag. Just de, den här mannen har inte mycket till varken ben eller armar vilket gör att han alltid har en assistent med sig. Han var och är alltid oerhört positiv och levnadsglad. Ett riktigt energiknippe, trots allt som han måste kämpa med varje dag!

När vi sedan satt i bilen, jag och Maken så sa min man:

- Den killen är väl som man brukar säga "ett riktigt A-barn"?!

- Ja, han har så mycket annat än sina ben och armar, intelligens, social förmåga, kraft och energi, har han så oerhört mycket mer av, svarade jag.

Att han behöver assistent många timmar per dygn är uppenbart eftersom han behöver hjälp med det mesta och i och med att han får det så kan han göra fantastiska saker med och i sitt liv. Han är en verklig tillgång …

Ro-liga saker

Att hitta saker som ger ro och välbefinnande för alla människor i vårt stressade samhälle är viktigt, det säger en klok kvinna som jag samtalar med ibland. För att orka med, för att koppla av stressen, för att återhämta sig. Förmodligen är det extra viktigt för oss i npf-familjen som lever i så mycket stress dagligen.

Storebror och hans sambo har ett skönt sätt att koppla av samtidigt som de gör något de gillar. De lägger nät. Det enda knepiga i det hela är att Storebror inte äter fisk... men han bjuder gärna på fisk till alla han känner och det är ju trevligt för alla oss andra.

Igår fick Lillagubben följa med och vittja näten de lagt i Rivöfjorden kvällen innan. Fem skulle de åka. Jag fixade varm oboj och smörgås att ta med i båten innan jag trillade i säng igen. Som tur var visste jag inte att det blåste 15 sekundmeter för då hade jag inte kunnat sova.

Väl hemma igen var alla tre så stelfrusna av allt vatten som stänkt in på dem under turen att vi fick tända världens största brasa …

Adhd som aprilskämt?

"Trodde först att artikeln var ett aprilskämt! En drift med alltfler bokstavs"diagnoser" för att ansvarsbefria barn och föräldrar vid motgångar och misslyckande. Självklart kommer alla att lyckas i skolan och livet om omgivningen sänker kraven tillräckligt mycket. Hur mycket ska man sänka kraven? Tillräckligt mycket är tills de lyckas, förstås.Vad menas då över huvud taget med att lyckas med något, när alternativet att misslyckas tagits bort? Det blir ett ord vars positiva innebörd lever kvar en kort tid trots att det har tömts på mening. Ungefär som högskoleutbildning trots att kunskaps- och prestationskrav tagits bort från en pseudoutbildning där studenter sitter av tiden på samhällets bekostnad medan de "kvalificerar sig" inför en "högskoleexamen". Det är en fars...."


Jag fick ovanstående kommentar igår. Den anonyme kommentarskrivaren hade läst en artikel om add och om min föreläsning i Helsingborgs Dagblad. "Anonym" tolkade det som …

Jag känner en mamma - om svårigheter med sociala koder

Jag känner en mamma och hennes tonårsdotter. Flickan har svårt att förhålla sig till andra, att tolka in andras signaler, att lösa sociala koder. Hon har inte så många kompisar, fast hon så gärna vill ha det, mycket beroende på att hon har svårt att veta hur hon skall göra i de sociala kontakterna.

Flickan hade, av en trevlig  tillfällighet fått några tjejkompisar. De verkade tycka om att vara med henne, att prata med henne. Flickan kände sig därför väldigt glad.

När flickan blir glad bubblar hon i ord och i tanke. Då glömmer hon, eller kanske skall jag säga, märker hon inte, att hon behöver ge de andra plats att prata och hon har svårt att veta hur hon skall förhålla sig till de andra så att hon smälter in. Den här dagen var hon så glad så det bubblade om henne. Mamman var också glad när hon såg hur flickan njöt av att ha kompisar, men mamman såg också efter ett tag att de andra flickorna inte fick någon plats att prata. Mamman fanns, som vanligt, i närheten av sin dotter för att &qu…

Tidig morgon

Lillagubbens klass hade utflyktsdag idag. Målet för dagen var en vikingaby två timmars bussresa från Göteborg. Samlingen var kvart över sex - PÅ MORGONEN! Inte så ofta man får tillfället att gå upp så tidigt att man verkligen kan njuta av sol och vårmorgon, men det kunde vi idag. Pannkakorna är packade, tillsammans med allt möjligt smått och gott. Klockan fyra i eftermiddag räknar man med att vara hemma igen. Inte en enda oroskänsla fanns i min mage när jag traskade, med Molly i koppel, strax bakom min kickboardssparkande son. Idag kommer han  ha en rolig dag med sina klasskamrater och förhoppningsvis lära sig lite om Vikingatiden också.

När Dottern skall och skulle åka på utflykt är och var det alltid förknippat med mycket oro och mycket tillrättaläggande innan. Jag finns och fanns alltid med på allt som är utanför skolan. Så jag har varit på många skridskodagar, friluftsdagar, friidrottsdagar, klassresor, studiebesök, gymnasiemässor etc. Jag träffade en mamma i morse. Hon skulle åk…