Expressen och Scientologerna del 2

För er som inte läste min blogg igår, rekomenderar jag att först läsa gårdagens inlägg innan ni tar er an dagens inlägg. Jag fortsätter nämligen idag att vrida och kika lite på fredagens Ledare på Expressen som ju vinklar adhd-frågan så att man kan luras att tro att vi endera trillat 20 år tillbaka i tiden när det gäller kunskap och förståelse kring funktionsnedsättningen (ja, det är ingen sjukdom, Expressen...) eller att Expressens Ledarredaktion blivit insprierade av Scientologerna. Välj vilket du tror passar, det är antingen pest eller kolera...

Ledarskribenten skriver följande " Det är ett oroande uttalande. Föräldrars lättnad över att ha fått den diagnos på sitt barn som de efterfrågar är ju inet kvitto på att den är korrekt. Det är bara ett kvitto på att alla inblandade vuxna är överens om att det är något fel på barnen."

Alltså, käre Ledarredaktionen. Det finns, mig veterligen INGEN förälder som VILL att det skall vara "något fel" på deras barn. När man gör en utredning tar utredningsteamet reda på vad som gör livet svårt för barnet, det är en lättnad att förstå och att förhoppningsvis få hjälp och förståelse för barnets svårigheter (så att man kan hjälpa barnet att utveckla sina lättheter), men ingen förälder drömmer om att få ett barn med en funktionsnedsättning. Det måste väl även Ledarredaktionen förstå...

Och så slutligen kommer vi till det som tydligen retar gallfeber på många fortfarande, nämligen medicinering av barn med adhd. Då skriver man så här "Förskrivningen av medicin mot adhd har nästan fyrdubblats de senaste fem åren. Beror det på mer kunskap om sjukdomen (det är som sagt ingen sjukdom utan en funktionsnedsättningen!) och att fler läkare har rätt att skriva ut medicineringen, eller handlar det om överdiagnosticering och förskrivning?"

När man ger medicin till någon är det till för att underlätta, göra livet bättre för vederbörande. Om medicinern inte fugnerar, om man upptäcker biverkningar så tar man inte medicin. Det gäller för oss alla och det gäller för alla typer av medicin och tillstånd. Att utsrkivningen av medicin för adhd har ökat torde ju bero på att fler barn hittas, eftersom kunskapen i samhället i övrigt hela tiden går framåt när det gäller frågor kring adhd.

Min dotter har provat flera sorters medicin för att underlätta i vardagen, ingen medicin har fungerat därför äter hon ingen adhd medicin. Däremot tar hon medicin dagligen mot sin astma och sina allergier. I de medicinerna finns cortison som på flera sätt kan ställa till det för en människa som får i sig för mycket. Ingen har någonsin ifrågasatt att jag ger min dotter astmamedicin, men när hon åt adhdmedicin var det många som hade åsikter.

För mig är det märkligt att göra skillnad i medicin och medcin. Att göra skillnad i funktionsnedsättning och funktionsnedsättning. Att ifrågasätta just en funktionsnedsättning, men inte andra när det gäller om de över huvud taget finns. Varför är det så? Det är dags att Ledarredaktionen och förmodligen hela Exprssen läser på om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar för er artikel tar oss, som sagt tillbaka till 80-talet eller så är det så illa att ni fått tillsänt er artiklar från Scientologerna. Jag vet inte vad jag skall välja på de alternativen. Det är som att välja på pest eller kolera.

På torsdag blir det debatt om detta i Debatt. Då sitter bland många andra, jag, i studion och debatterar ämnet.

Kommentarer

TrollRagatan sa…
och jag kommer titta på Debatt för detta är helt galet...

När skall omvärlden fatta?

Du är så stark och en hjälte för många av oss Malene som tar dessa strider i media för att sprida kunskap, försöka få förståelse och jag undrar ständigt vars är alla andras empati, ledarredaktioner mfl.

Kram...
katarina sa…
Heja Malene!! Tacksam för att du talar och strider för oss ute i verkligheten!!
Martina sa…
Bra inlägg! Vad exakt är ämnet i Debatt på torsdag? Det får inte missas.
Anonym sa…
Super bra skrivet!
Elin sa…
ÅÅ vad bra att det blir debatt och att du ska vara med.

Jag är en av dom som medicin fungerar bra för. Jag har tagit concerta i ca 4 år nu och jag fungerar inte alls utan den. Jag tappade aptiten första veckan men den kom tillbaka sedan dess har jag inte upplevt några biverkningar alls.

Jag tar levaxin eftersom jag har hypotyreos. behepan eftersom jag har kronisk b12 brist och concerta eftersom min hjärna inte fungerar som den ska. Inget av det tar jag för att passa in i samhället eller för att inte vara besvärande för andra. levaxin och behepan tar jag för att överhuvud taget kunna leva concertan för att jag ska kunna leva ett värdigt liv.

Elin (en annan nu vuxen Mika)
Anonym sa…
Super med en debatt.
Jag hoppas den blir saklig bara, och att du och andra insatta får komma till tals ordentligt!

Min sons ADHD diagnos har indirekt blivit ifrågasatt av flera människor kring min familj privat, eftersom min son har de största symptomen på sin ADHD i skolmiljö (symptomen syns inte lika väl borta eller hemma, även om de finns även där).

Ibland har jag till och med varit i sällskap (oftast kollegor eller nära anhöriga) där man diskuterat tex någon artikel i en tidning där någon fejkat sitt barns sjukdom (Munchausens syndrom), och noga talat om hur knäpp dessa mammor är...Sedan får man en lång blick från den som startade diskussionen......
Frågar man vad de menar med det, så pratar vederbörande bara bort det...

Inte sällan dras sedan alla NPF diagnoser upp där vissa tycker att det mest är "hitte-på diagnoser" när föräldrars uppfostran brister.
Att samma föräldrar har fler barn utan diagnos som fungerar högst normalt, nämner man inte!

Det är oerhört kränkande att ifrågasättas hela tiden, och med tanke på hur många timmar och hur mycket energi vi lägger ner för att vår son ska må bättre och få en fungerande skolgång, blir jag väldigt ledsen.

Det är experter som, efter att ha utrett noggrant, satt diagnosen och föreslagit medicinering (som gjort sonens symptom mycket mindre). Det är inte vi!

Jag är så tacksam för att sonen får medicin, och både skola och vi i hemmet märker ju att medicinen (och andra åtgärder/förbättringar i skolmiljön) är till hjälp för honom. Han får fortfarande utbrott, men färre. Han är fortfarande funktionshindrad, men det märks inte lika tydligt.

Jag önskar och vill att min son ska vara lika "normal" som andra barn som fungerar i hem och skola.

Ibland önskar jag t o m så innerligt av hela mitt hjärta att min son istället var förlamad, hade diabetes, var född med ryggmärgsbråck eller kanske synskadad. Vad som helst utom en NPF diagnos.

Då hade ingen ifrågasatt hans olika hjälpmedel, eller sagt att "han kan om han lägger manken till"..

Jag gråter nästan varje kväll över allt oförstånd som min son möter i omgivningen. Och jag gråter än mer när det bara skrivt negativt och ifrågasättande i media.

Längtar till den gala till förmån för de med NPF, som är under förberedelse.
Förhoppningsvis kan den öka intresse och kunskap kring dessa frågor.

Susanne

Populära inlägg