Fäääääärdig!
Nu är kbt-utbildningen slut. Dikterna är lästa (jag läste mitt förord till Mika från min bok "Är jag normal, mamma?" för gruppen, vilket resulterade i en och annan tår..). Sångerna är spelade (Barbro Hörberg, lyssna här). Betygen är utdelade och jordgubbstårtan, den slank ner den också.
Här är bilden på mig och mina klasskamrater och två av alla lärare vi träffat det senaste året. Nu är det sommarlov, i alla fall från skola...
Förordet till min bok;
Till Mika
Du låg i min famn. Ny i världen var du. Jag tänkte, jag gör det ingen, förlossningens smärtor, samma kväll. Bara jag får uppleva just denna stund med dig.
Med skrynklig näsa tittade du på mig. Liv som funnits på jorden i miljoner år speglades i dina kloka, mörka ögon.
Händerna så små och så fina. Handlovarna minns jag. De var rosa och vackra - och din hals.
Jorden slutade snurra en stund den natten, allt var oviktigt - och ofantligt viktigt.
Några år for livet illa med dig Mika, men för ett tag sedan vände det. Utredningen var klar, skolan fungerade och mobbningen var äntligen stoppad.
Bara så du vet Mika, du är normalt klyftig, men onormalt rolig, busig och skojig. Normalt glad och numera bara normalt ledsen. Du är ofta lycklig. Jag med när jag ser din livsglädje.
Det här skall gå bra nu Mika!
Du är unik.
Glöm aldrig det, älskling!
Mamma
December 2007
(En och annan liter vatten har runnit under broarna sedan jag skrev detta. Allt blev inte så lätt som jag hoppades på när jag skrev den här texten, men det skall jag och min dotter berätta om i ett annat forum).
Här är bilden på mig och mina klasskamrater och två av alla lärare vi träffat det senaste året. Nu är det sommarlov, i alla fall från skola...
Förordet till min bok;
Till Mika
Du låg i min famn. Ny i världen var du. Jag tänkte, jag gör det ingen, förlossningens smärtor, samma kväll. Bara jag får uppleva just denna stund med dig.
Med skrynklig näsa tittade du på mig. Liv som funnits på jorden i miljoner år speglades i dina kloka, mörka ögon.
Händerna så små och så fina. Handlovarna minns jag. De var rosa och vackra - och din hals.
Jorden slutade snurra en stund den natten, allt var oviktigt - och ofantligt viktigt.
Några år for livet illa med dig Mika, men för ett tag sedan vände det. Utredningen var klar, skolan fungerade och mobbningen var äntligen stoppad.
Bara så du vet Mika, du är normalt klyftig, men onormalt rolig, busig och skojig. Normalt glad och numera bara normalt ledsen. Du är ofta lycklig. Jag med när jag ser din livsglädje.
Det här skall gå bra nu Mika!
Du är unik.
Glöm aldrig det, älskling!
Mamma
December 2007
(En och annan liter vatten har runnit under broarna sedan jag skrev detta. Allt blev inte så lätt som jag hoppades på när jag skrev den här texten, men det skall jag och min dotter berätta om i ett annat forum).
Kommentarer
Malene
Tack för att du delar med dig av ditt liv. Du ger mig styrka och en tro på framtiden för vår dotter.
Kraam Izabell