Om alla måsten

Imorse vaknade vår lilla övanattande gäst tjugo över sex. Vid åtta kände jag att jag måste gå upp och ta hand om Lillagubben och hans gäst. Sen dess har dagen liksom rullat på, som man brukar säga. Många "måsten" som har avverkats, så som hunpromenad, gräsklippning, hönsutfordring och städning, kantklippning, jordgubssplantsrensning, lunchlagande, aeroibctränande och fläderblomssaftsgörande.

Sedan jag flyttade till hus för drygt tio år sedan har jag varit extremt duktig på att skaffa mig arbete...

Alla träd som planterats och rabatter som skapats. Det var ju kul att göra dem ju, men nu när jag går här så slår det mig att jag faktiskt skapat massor av saker som gör mig stressad när jag inte hinner med dem. Måste skaffa en taktik för att slippa ur fällan "måste" när det gäller trädgården, tror jag.

Kanske skulle jag börja utgå ifrån vad jag gillar att göra, som fläderblomssaft och försöka få andra (läs maken) att göra sådant jag inte gillar, typ kantklippning och ogräsrensning. Alternativt (eftersom jag vet att jag aldrig kommer att få maken att börja rensa ogräs eftersom han ju faktiskt aldrig bett om ett jordgubbsland, även om han äter jordgubbarna som kommer därifrån) att nöja mig med det som finns och kanske acceptera att kanterna är lite oklippta ibland...

Sommarloooooov!

Nä, nu skall här lagas middag och sedan blir det nog lite rabarbergpajslagande eller något annat, innan hundarna och hönorna skall ha sitt igen...

Strategier för att klara vardagen är viktiga, men kanske är det viktigaste att komma ihåg när man tror att man har så mycket man "måste" göra att det enda måstet du egentligen har på dig, sedan du en gång föddes till denna jord - är att du en dag måste dö.

Vet inte om det var så vidare värst positivt det här inlägget, men jag är i alla fall glad att det är sommarlov fast regnet öser ner här i Göteborg.  Imorgon tänker jag svara på alla (två!) frågor som kom efter mitt förra inlägg!