Ett något klyschigt inlägg...

Igår efter jobbet var jag hemma en liten stund innan jag cyklade iväg till ett möte. Mötet skulle handla om en föreläsning jag skall hålla i augusti för ett rektorsområde här i Göteborgsområdet. Föreläsningen ska handla om att tänka positivt bland annat. Jag ropade till min kloka dotter att jag skulle iväg en stund igen. Hon frågade vart och vad jag skulle göra. Jag berättade samtidigt som jag var på väg ut genom ytterdörren.

Pocka som nyfödd, innan svansen började gå så fort något känns roligt...

- Tänka positivt? Då skall du ta med dig Pocka, ropade hon glatt till mig.

Pocka är vår hund. Pocka tänker positivt.

Tänk om vi människor hade lite mer tänk som hundar (observera att jag inte menar att hundar tänker bättre än människor i allmänhet). Hundar lever i nuet, reagerar på det som händer, men oroar sig inte i onödan för saker som ska hända..

Någon kommer hem - man blir glad - man oroar sig INTE för att de ska gå snart igen...

Den där gamla klyschan "Det beror inte på hur man har det, men hur man tar det" är kanske lite väl klyschig, men också väldigt sann. Det är svårt att hålla sig till en "god" tankespiral där tankar flödar som är positiva - när man har det jobbigt - men det är det sättet som man klarar av motgångar bäst.

Tänka positivt? Hur gör man det när man har väldigt jobbiga saker? Man kan träna på det. Precis som man kan träna sin kropp att må bättre så kan man också träna sin hjärna.