Inkludering - politiskt korrekt att tycka så?

Under många år har ordet "inkludering" varit modernt och det har också varit politiskt korrekt att tycka att alla barn ska inkluderas i den svenska skolan. När jag blev färdig lärare för 20 år sedan, tyckte jag att det var självklart att barn med funktionsnsedsättningar skulle har "rätt" att inkluderas i den svenska grundskolan. Att lära sig att vara med normativa barn skulle göra det lättare för barn med funktionsnedsättningar att anpassa sig, lära sig och sedan ta en plats i samhället på ett enklare sätt - för att man genom grundskolan lärt sig hur, tänkte jag på den tiden. Och så tänkte och tyckte alla på den tiden, vågar jag påstå.

Så gick det några år. Jag fick en dotter. Hon började i skolan. Hon hade svårigheter som inte hennes klasskamrater hade. Det var så mycket som var så svårt och så hemskt för henne i den svenska grundskolan. Jag tänkte ändå fortfarande att det bästa är inkludering - alla runt mig hävdade det också. Vi kämpade på. Hon misslyckades så ofta. Hon blev mer och mer utanför. Hon blev mobbad. Hon fick "tilläggssvårigheter" som kom av alla misslyckanden, alla kamp och all sorg som drabbade henne.

Jag började fundera på om det verkligen är det bästa är att inkludera alla barn, i alla lägen för jag såg inte nyttan med det hos min dotter, mest onyttan - även om man bara misslyckas och blir exkluderad istället för det vi tänker oss med inkluderingen. Alla runt mig fortsatte att hävda att det bästa är att inkluderas så jag trodde dem.

Tillslut insåg jag ändå, på grund av mer än hundra samtal med föräldrar till barn med npf-svårigheter genom mitt yrke att det var många fler föräldrar än jag som tänkte det samma som jag gjorde - trots att det inte var politiskt korrekt att tycka så.

Numera tror jag att man måste lyssna på föräldrarna och på barnen och låta lösningarna vara just - lösa. För en del fungerar inkludering för andra är det en nioårig snubbeltråd genom den svenska grundskolan - att vara inkluderad.

I bästa fall orkar man och klarar man att få tillbaka sin självkänsla när man blir vuxen. I värsta fall blir man en utslagen person resten av sitt liv.

Vi kan och ska inte inkludera barn när det inte fungerar bara för att det är politiskt korrekt att tycka så, eller för att kommunen kortsiktigt tjänar på att inte betala tilläggsbelopp för barnen. I längden förlorar staten, kommunen, men inte minst barnen och dess familj oerhört i pengar och lidande. Det kan vi inte låta hända.

Min dotter överlevde åren i grundskolan tack vare många fantastiska pedagoger, men egentligen tror jag att hon hade mått bättre av att få gå i liten grupp, med andra barn som hon kunde spegla sig i, med pedagoger som alla förstod henne - precis som hon gör när hon nu går gymnasiet i liten grupp, med andra som kämpat för livet, inkluderade i den svenska grundskolan. Numera blomstrar hon, precis som alla barn borde få göra.

Alla barn ska ha rätt att inkluderas i den svenska grundskolan, men de ska också ha rätt att slippa och ha rätt till alternativ som passar bättre!

Debattartikel som jag skrev i Aftonbladet för två år sedan kan du läsa här. Svar på debattartikeln kom från två sidor och jag tänker att man alltid kan tänka om, men att man från intresseorganisationer måste föra föräldrarnas talan! Läs dem här och här.

Och om du har missat gårdagens debattartikel riktad till Jan Björklund så kan du läsa den här.