Uppmärksamma ADD


Jag fick ett mejl av en förälder. Det var ett långt och mycket fint mejl. I det står det bland annat så här:

"Jag tycker att ADD bara nämns i förbifarten till ADHD för det mesta. Lite lite om att det finns den lugna varianten men sen fortsätter texten ofta med det som gäller hyper. Trots att jag jobbar med ungdomar som har autism, asperger m.m så har jag lyckats missa ADD!!! Vad säger det!? Då har jag ändå läst 2 årig distans kurs om autism och 15 poäng om pedagogik med inriktning spec.ped. Jag har hört det förstås men det har liksom slunkit förbi mig, inte lagt någon vikt vid det (även mina kollegor visade det sig). Detta tycker jag talar för att ADD skulle behöva "stå för sig själv" lite mer! Att vi kom på det gällande mitt barn var när jag pratade med spec.peden som vi har handledning med på mitt jobb och jag berättade om vår situation och hon undrade om det inte kunde vara ADD? Då började polletten trilla ner.....Som för så många andra så har det inte märkts så mycket förens i högstadiet och även kanske maskerats av livslång sjukdom."

Jag upplever, precis som författaren till mejlet ovan att ADD liksom försvinner ut i bruset av alla andra npf-diagnoser. Att ADD behöver bli särskilt från ADHD för det är så stor skillnad på de två diagnoserna. ADD behöver få lite extra uppmärksamhet så vi börjar hitta barnen med ADD-svårigheter tidigare än som nu ofta är fallet - i högstadiet, gymnasiet när man börjat få "följdsjukdomar". En del vuxna tycks tro att ADD inte är så "farligt", man märker ju inte av dem som har ADD-diagnos och det måste ju betyda att de inte behöver så mycket hjälp. Jag tror att det är tvärtom. Om du har svårigheter som betecknas ADD har du svårt att få igång din motor och att hålla igång den, vilket innebär att du som person antingen får väldigt lite gjort eller inget alls - och ingen märker detta eftersom du ofta bara upplevs som blyg, seg, långsam och ointresserad. Livet passerar förbi dig och du sitter liksom bredvid... (Tro nu inte att jag tar ett steg bort från de andra npf-diagnoserna - alla är lika viktiga, men just därför, för att alla diangoser, alla svårigheter inom npf-området är lika viktiga behöver vi belysa ADD-problematiken lite extra).

Jag blir nyfiken på hur många av er som läser min blogg som själva har en ADD-diagnos eller som är anhöriga till någon med diagnosen. Tryck på knappen där det står "gilla" om du eller någon anhörig till dig har ADD-diagnos. 

Tveka nu inte, tryck så vi får se hur många ni är!

Kommentarer

Anonym sa…
Håller helt med fram för allt för att de är så olika diagnoser som oftast klumpas ihop till en. Vet inte hur många gånger jag fått berätta för utbildade förskola lärare eller lärare på skolor som aldrig hört talas om ADD.Jobbar runt på olika skoler och förskolor som vikarie så jag kan vara hemma när min tjej behöver mig.
Désirée sa…
Tusen tack för att du skriver om detta Malene! Jag har ingen diagnos än,men mycket tyder på att jag har add. Jag har verkligen kämpat och kämpat i livet med studier och jobb. Pratat med socionomer,psykologer,präster,men ingen fattade att jag kunde ha add. Först när jag höll på att nå botten och hade mitt livs värsta kris året jag skulle fylla 30,fick jag veta att add fanns. Fick hjälp av personligt ombud som sa att "det finns nåt som heter ddhd,som adhd fast man är lugn". Inte ens han hade full koll på add... Trots att hans jobb innebär att hjälpa och stödja personer med npf-diagnoser. Och när jag hade nästa möten med honom så förminskade han mina svårigheter genom att säga "Eller så är det bara så du är som person." Ursäkta,men som person är jag positiv, envis och ambitiös,men add:n gör mig ofta trött och ofokuserad...
Anonym sa…
Jag har en dotter på 14 som nyss fått diagnos add. Jag håller helt med.Jag är så ledsen för hennes och alla andra som inte får rätt hjälp. Eller den hjälp dom har rätt till. Det känns som om allt läggs på mig som förälder.
Anonym sa…
Jag är mamma till en 11-årig pojke som fått ADD. Jag famlar i mörkret fortfarande kring hur jag ska hjälpa honom. Massor av möten med skolan, gråt och tandagnisslan vad gäller läxläsning och liten förståelse från omvärlden vad gäller hans tempo. Jag blir själv oerhört frustrerad. Hur gör ni andra?
Anonym sa…
Glad att jag hittat hit. Min dotter som är 16 fick sin ADD-diagnos i somras när hon precis slutat nian. Då tog jag upp dessa funderingar redan när hon gick i femman men skolan tyckte inte "det var något fel" på henne.
Nu börjar jag dessutom fundera på om det kan vara likadant för mig. Om det är därför jag känner mig utbränd och inte riktigt klarar av att kombinera jobb med familjeliv...
Anonym sa…
Min son har fått diagnosen nu vid 17 års ålder. Allt brakade ihop när han började i gymnasiet, även om det inte precis gått alldeles på räls i åttan och nian heller. Det är jättetufft och snart är han vuxen - fast det är han ju inte alls på en hel massa områden även om han nog är det smartaste av mina tre barn samtidigt. Jag vet inte riktigt hur det ska gå.
Malin sa…
Jag har en dotter som är 14 år och har Asperger och ADD.

Populära inlägg