För att jag tränar pingis och årskurslösa årskurser
Tre veckor kvar på höstterminen och den energi som finns kvar hos eleverna på min skola måste vi nu hushålla med.
Det är frustrerande för alla när energin inte räcker. Eleverna orkar inte, föräldrarna vill, skolverket vill och jag som lärare försöker - göra det som krävs för att kunna ge eleven ett godkänt i betyg eftersom det att få godkänt i betygen är så viktigt för elevens självkänsla. Det är frustrerande och helt galet att man som lärare - å ena sidan ska jobba för att ge eleven en självkänsla som får henne/honom att växa och klara sig vidare i livet - å andra sidan bedöma enligt läroplanen vilka förmågor eleven besitter och om de är tillräckliga för att få betyg. Det blir så knasigt det här när man har elever vars energi nästan är slut och vars motor är så svårstartad. Jag vill inget annat än ge dem "GODKÄND" eller som det heter numera "E" i betyget för jag vet hur mycket det betyder för dem, men när inte läroplanen är utarbetad för att fungera för elever som dem som går på min skola så blir det näst intill en omöjlig uppgift.
Jag känner en elvaåring som har lätt för det mesta i skolan. Han har fullt upp med att träna cirkus, keyboard och pingis på eftermiddagarna. Pingis har han tröttnat lite på, men går ändå. Jag frågade honom:
- Pingisen kanske du går på bara för att få träffa din kompis.
- Jo, det är klart, men också för att jag går på pingis!
Så självklart för killen. Jag tränar pingis för att jag tränar pingis, inte svårare än så, liksom.
Förutsätningarna är så olika för olika barn.
Några klarar/orkar/förmår inte att göra det som krävs för att de ska känna sig nöjda med sig själva. Så minskas energin som gör att de orkar ännu mindre och känner sig ännu mer misslyckade.
Andra gör det - bara för att de ska göra det, utan att de tänker på det och på så sätt tankas just de av energi som säger att de duger, som gör att de orkar mer, som gör att de lyckas ännu mer och så fortsätter det i en glad spiral, precis som han som tränar pingis - bara för att han tränar...
Tänk om vi kunde göra årskurserna årskurslösa för de elever som behöver de, så de fick träna på det de klarar och så de fick godkänt på just det de klarar. Då hade de fått "E" oftare och därmed känt att de dög lite oftare och därmed faktiskt fått mer energi istället för mindre - lite oftare.
Det är frustrerande för alla när energin inte räcker. Eleverna orkar inte, föräldrarna vill, skolverket vill och jag som lärare försöker - göra det som krävs för att kunna ge eleven ett godkänt i betyg eftersom det att få godkänt i betygen är så viktigt för elevens självkänsla. Det är frustrerande och helt galet att man som lärare - å ena sidan ska jobba för att ge eleven en självkänsla som får henne/honom att växa och klara sig vidare i livet - å andra sidan bedöma enligt läroplanen vilka förmågor eleven besitter och om de är tillräckliga för att få betyg. Det blir så knasigt det här när man har elever vars energi nästan är slut och vars motor är så svårstartad. Jag vill inget annat än ge dem "GODKÄND" eller som det heter numera "E" i betyget för jag vet hur mycket det betyder för dem, men när inte läroplanen är utarbetad för att fungera för elever som dem som går på min skola så blir det näst intill en omöjlig uppgift.
Jag känner en elvaåring som har lätt för det mesta i skolan. Han har fullt upp med att träna cirkus, keyboard och pingis på eftermiddagarna. Pingis har han tröttnat lite på, men går ändå. Jag frågade honom:
- Pingisen kanske du går på bara för att få träffa din kompis.
- Jo, det är klart, men också för att jag går på pingis!
Så självklart för killen. Jag tränar pingis för att jag tränar pingis, inte svårare än så, liksom.
Förutsätningarna är så olika för olika barn.
Några klarar/orkar/förmår inte att göra det som krävs för att de ska känna sig nöjda med sig själva. Så minskas energin som gör att de orkar ännu mindre och känner sig ännu mer misslyckade.
Andra gör det - bara för att de ska göra det, utan att de tänker på det och på så sätt tankas just de av energi som säger att de duger, som gör att de orkar mer, som gör att de lyckas ännu mer och så fortsätter det i en glad spiral, precis som han som tränar pingis - bara för att han tränar...
Tänk om vi kunde göra årskurserna årskurslösa för de elever som behöver de, så de fick träna på det de klarar och så de fick godkänt på just det de klarar. Då hade de fått "E" oftare och därmed känt att de dög lite oftare och därmed faktiskt fått mer energi istället för mindre - lite oftare.
Kommentarer