Saker förändras - under kan ske
Jag lånade ut ett ex av min bok "Är jag normal, mamma?", till en kollega på skolan där jag börjat jobba. Det var länge sedan jag läste i min bok. Det känns som om det var ett halvt liv sedan det hände, det jobbiga som skedde och som beskrivs i boken. Då kändes det som om min dotters liv aldrig kunde bli bra. Då var hon mobbad, utstött och ansedd som mindre vetande och mindre värd av många i sin klass. Jag lärde mig så otroligt mycket under de åren. Det var jobbiga år, men nu efteråt tänker jag att vi bara blev starkare av allt det jobbiga.
En och annan liter vatten har runnit under broarna sedan dess. Förändringar har skett. Sådant vi trodde vi bara kunde drömma om, har slagit in.
Numera är min dotter en ung vuxen. Självkänslan växer för varje ny dag på gymnasieskolan hon går på sedan ett och ett halvt år. Skolan där hon fått vara bra som hon är, där ungdomar med samma intressen och liknande svårigheter slickar sina sår. Idag var det studiebesök med morfar på naturbruksgymnasiet som hon söker till hösten. Hon och morfar tyckte att det verkade vara en toppenskola och min dotter ser verkligen fram emot att få börja gymnasiet fullt ut. Där ska hon blomma fullt ut också, det är jag övertygad om.
Annars känner jag mig lite trött ikväll. Efter att ha jobbat till och från i skolor med skolor för skolor under många år, när jag läser alla kommentarer, artiklar, krönikor om en skola i förfall och när jag ser på nyheterna ikväll att en företrädare för Moderaterna tycker att lärare ska fortbildas via internet för då kommer allt att bli bra, vet jag att riktigt så lätt är det inte. Vi behöver höja statusen på ett av världens viktigaste jobb. Vi behöver stötta lärarna istället för att skälla på dem. Vi behöver lägga mer resurser på skolan och intre tro att lärarna kan trolla med knäna utan att ge stöd, bara skäll. Nej, efter snart två år heltid i den svenska grundskolan kan jag känna mig rätt matt på allt som har med skola, föräldrar och elever att göra. Vi behöver samspela och så tror jag att alla människor skulle behöva "prao" i en skola en månad, för att förstå vilka svårigheter vi som jobbar i skolan står inför. Kanske skulle debatten se annorlunda ut då?
En och annan liter vatten har runnit under broarna sedan dess. Förändringar har skett. Sådant vi trodde vi bara kunde drömma om, har slagit in.
Numera är min dotter en ung vuxen. Självkänslan växer för varje ny dag på gymnasieskolan hon går på sedan ett och ett halvt år. Skolan där hon fått vara bra som hon är, där ungdomar med samma intressen och liknande svårigheter slickar sina sår. Idag var det studiebesök med morfar på naturbruksgymnasiet som hon söker till hösten. Hon och morfar tyckte att det verkade vara en toppenskola och min dotter ser verkligen fram emot att få börja gymnasiet fullt ut. Där ska hon blomma fullt ut också, det är jag övertygad om.
Annars känner jag mig lite trött ikväll. Efter att ha jobbat till och från i skolor med skolor för skolor under många år, när jag läser alla kommentarer, artiklar, krönikor om en skola i förfall och när jag ser på nyheterna ikväll att en företrädare för Moderaterna tycker att lärare ska fortbildas via internet för då kommer allt att bli bra, vet jag att riktigt så lätt är det inte. Vi behöver höja statusen på ett av världens viktigaste jobb. Vi behöver stötta lärarna istället för att skälla på dem. Vi behöver lägga mer resurser på skolan och intre tro att lärarna kan trolla med knäna utan att ge stöd, bara skäll. Nej, efter snart två år heltid i den svenska grundskolan kan jag känna mig rätt matt på allt som har med skola, föräldrar och elever att göra. Vi behöver samspela och så tror jag att alla människor skulle behöva "prao" i en skola en månad, för att förstå vilka svårigheter vi som jobbar i skolan står inför. Kanske skulle debatten se annorlunda ut då?
Kommentarer