Om slarvighet och om Friendsdagen i Göteborg
I tisdags höll Friends en heldagskonferens i Göteborg som handlade om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och mobbning. Jag var med och föreläste om bemötande och strategier kring eleverna. Det var en riktigt trevlig dag.
En annan dag, för något år sedan satt jag med på ett möte angående ett barn, en elev. Vi pratade om barnet, om eleven, om hens svårigheter. -
- Det är svårt att förstå att hen har det så svårt, trots att hen får så mycket hjälp av er hemma och er i skolan, sa en av deltagarna på mötet.
- Hen ansträngde ju sig inte för att skriva fint även om jag tittade på, hen skrev slarvigt, hen satt lite slarvigt, hen tjattrade med andra sa en annan.
Slarvigt, tjattra?
Det var det som var två av svårigheterna hos eleven, finmotoriken och förmågan att koncentrera sig.
- Hen skriver INTE slarvigt. Hen KAN inte skriva "snyggare", fast hen gärna skulle vilja kunna det, försökte jag säga.
Det är ju så att "värdeladdade" ord skvallrar lite om vad vi tänker. Istället för att säga att någon som har svårt med finmotoriken, "skriver slarvigt". Kan man säga; "hen har svårt med finmotoriken för man kan se att hen har svårt att forma bokstäver som de flesta barn i hens ålder klarar av".
När någon har svårt att sitta still, med rak rygg och hela tiden måste prata med någon så kan man ju i stället säga att; "hen har svårt att koncentrera sig och kanske är det därför hen inte kan sitta still och vara koncentrerad på sina uppgifter istället för att prata med de andra i rummet".
Det är skönt att de flesta som är "proffs" inom npf-området inte tänker som specialpedagogen på utredningsenheten..
De pedagoger och kuratorer som jag träffade i tisdags då jag föreläste om bemötande och arbete mot mobbning kring elever med npf talar sitt tydliga språk. Det finns så många dedikerade människor som verkligen vill hjälpa och stödja elever i svårigheter. Det är bra. Det är fantastiskt bra!. Vi måste fortsätta att stödja varandra, att tro på att de andra, de som inte är jag, också försöker göra sitt bästa. De är inte slarviga, de "tjattrar" inte. De gör sitt bästa, men det blir fel ibland.
Och så måste vi förstå att vi inte alltid förstår...
En annan dag, för något år sedan satt jag med på ett möte angående ett barn, en elev. Vi pratade om barnet, om eleven, om hens svårigheter. -
- Det är svårt att förstå att hen har det så svårt, trots att hen får så mycket hjälp av er hemma och er i skolan, sa en av deltagarna på mötet.
- Hen ansträngde ju sig inte för att skriva fint även om jag tittade på, hen skrev slarvigt, hen satt lite slarvigt, hen tjattrade med andra sa en annan.
Slarvigt, tjattra?
Det var det som var två av svårigheterna hos eleven, finmotoriken och förmågan att koncentrera sig.
- Hen skriver INTE slarvigt. Hen KAN inte skriva "snyggare", fast hen gärna skulle vilja kunna det, försökte jag säga.
Det är ju så att "värdeladdade" ord skvallrar lite om vad vi tänker. Istället för att säga att någon som har svårt med finmotoriken, "skriver slarvigt". Kan man säga; "hen har svårt med finmotoriken för man kan se att hen har svårt att forma bokstäver som de flesta barn i hens ålder klarar av".
När någon har svårt att sitta still, med rak rygg och hela tiden måste prata med någon så kan man ju i stället säga att; "hen har svårt att koncentrera sig och kanske är det därför hen inte kan sitta still och vara koncentrerad på sina uppgifter istället för att prata med de andra i rummet".
Det är skönt att de flesta som är "proffs" inom npf-området inte tänker som specialpedagogen på utredningsenheten..
 |
| "Jojje", grundare till "UnderbaraAdhd" var en av talarna under dagen. Trångt var det också. 150 personer inrymda i en lokal som kändes som om den var "knökfull" redan efter att 80 personer passerade genom dörrarna... |
De pedagoger och kuratorer som jag träffade i tisdags då jag föreläste om bemötande och arbete mot mobbning kring elever med npf talar sitt tydliga språk. Det finns så många dedikerade människor som verkligen vill hjälpa och stödja elever i svårigheter. Det är bra. Det är fantastiskt bra!. Vi måste fortsätta att stödja varandra, att tro på att de andra, de som inte är jag, också försöker göra sitt bästa. De är inte slarviga, de "tjattrar" inte. De gör sitt bästa, men det blir fel ibland.
Och så måste vi förstå att vi inte alltid förstår...
Kommentarer